Är snabbt alltid bäst?

Är snabbt alltid bäst?

Vi tenderar att tro att det som kan göras snabbt är alltid det bästa, men vi skulle behöva utmana tanken om vad som egentligen är mest effektivt. För att ständigt vara snabb är själva hindret till att vara effektiv.

Hur menar jag?

Jo, vi vet att för att kunna vara effektiv och produktiv över en längre tid behöver vi alltid lägga till återhämtning eller kontrast till det vi vanligtvis håller på med. Om vi alltid springer fort behöver vi stunder då vi saktar ner. Gör vi inte det kommer vi på sikt att tappa energi och också motivation. Stressrelaterade problem dyker upp. Allt detta motverkar bevisligen effektivitet.

Snabbt är inte alltid - i alla fall inte ständigt – bästa sättet att leverera eller leva kvalitativt. Vi behöver alla stunder där det går lite långsammare där både kropp och knopp hänger med.

Det är då det kan hända nya saker som både möjliggör kreativitet och långsiktig effektivitet. För om det bara är snabbt som är målet minskar just dessa förmågor.

Visst är det skönt att kunna snabbt springa in på stormarknaden, men känslan och inspirationen som väcks i grönsaksståndet uteblir oftast. Det kan vara väl investerad tid att ibland handla lite långsammare för det skapar en större glädje och också mer inspiration som leder till kreativare matlagning.

Hur kan ni på er arbetsplats se till att det finns utrymme också för det långsamma så att det skapas utrymme för ny inspiration, långsiktig motivation och bibehållen energi?

Kan moroten till det vara att på riktigt förstå att det är det mest effektiva sättet för oss människor att leverera på?