Strävan efter att ständigt bli mer effektiv
I gårdagens DN läste jag Jonas Mosskins kloka debattartikel om vår tids framgångshets och självhjälpsböcker. Många av oss vill hela tiden bli bättre, snabbare & smartare. Men är det alltid eftersträvansvärt?
Visst, jag hör själv till dem som hela tiden vill utvecklas. Bli lite smartare än igår… Frågan vi dock måste ställa oss är; VARFÖR? Det finns en stor poäng med att sträva efter kvalitet och våga go-slow istället för att alltid bli mer effektiv. Våga ha good enough som måttstock. Vi kan ju inte uppmana oss själva att springa rätt in i väggen, eller hur? Att vara nyfiken och ha kul är kanske det som vi framför allt ska ha framför ögonen. Då kommer det ju som ett brev på posten att vi kan få uppleva stunder av lycka, flow, må bra och nå verklig framgång. Vad händer när vi hela tiden har maxad produktivitet framför ögonen?
Jag möter, precis som Jonas, hela tiden människor på arbetsplatserna som har en stor längtan att få mer tid för reflektion och de människor som tar sig den tiden och som klarar att stötta sig själva och sträva efter kvalitet och inte alltid att bara springa fortast, det är faktiskt de som ofta är de som i en vidare mening är de mest framgångsrika. Våga go-slow! Jag försöker själv att testa ibland och vet att det inte alltid är så enkelt. Men jag ser också vad som händer med de grupper eller individer som kommer till mig i min roll som coach och blir blir lyssnade på och framför allt tar sig tid att lyssna på sig själva. Det är i det lyssnandet som svaret på frågan VARFÖR kan dyka upp.
