Goda råd till skomakarens barn
Du får ett gott råd - du nickar och håller med, men sedan är det inte en baggis att följa de goda råden du fått. Varför är det så? Det beror på att råden utgår från rådgivarens verklighet och passar kanske inte in i din verklighet. Är det något vi kan vara alldeles säkra på är att vi alla snurrar runt vår egen axel i vårt eget universum. Vi ser saker och ting utifrån vårt eget perspektiv. Vi lever i vår egen värld. Ibland liknar vår värld någon annans, men det finns alltid det som skiljer. Vi har aldrig identiska erfarenheter vilka vi filtrerar verkligheten igenom. Det gör att det som är ett gott råd kanske inte alls är möjligt att ta till sig och agera efter. Hur bra det än låter.
Det här vet jag och det finns det dessutom massa forskning kring. I min roll som coach utgår jag därför alltid från just den unika individens eller gruppens, perspektiv och verklighet. Jag uppmuntrar till att jobba utifrån sitt eget utgångsläge och använda sina egna specifika styrkor. Jag passar mig noga från att ge råd utifrån mitt eget perspektiv av den enkla anledningen att alla måste utvecklas från sin egen utgångspunkt och hitta sin egen drivkraft. Det som driver och motiverar mig kan skilja sig mycket från det som driver och motiverar någon annan. Jag speglar istället det som individen själv uttrycker. Hjälper dem att lyssna på vad de själva säger, få fatt på sina egna goda råd och hjälper dem att på så sätt reda ut tankar som snurrar.
Jag vet alltså att goda råd inte är det som får människor att agera. Men skomakarens barn går inte alltid i hela skor. Det som jag vet när jag jobbar med andra är inte alltid så självklart när det kommer till mig själv…
Ett exempel på det är när jag utmanar mig själv i mitt måleri. Som i allt jag gör, så lägger jag gärna till lite utmaning och ambition, för att det helt enkelt blir roligare för mig då. Det gör att jag har deltagit i jurybedömda utställningar och även haft en och annan egen utställning. Allt för att utmana mig och för att det är lika delar läskigt som alldeles, alldeles underbart. Sådan är jag, någon annan målar av andra anledningar. Varför berättar jag då det här?
Jo, för att med detta kom en slående insikt, som bekräftar att goda råd inte alltid funkar så bra.
Jag vill utvecklas och bad då så klart om goda råd från olika förebilder i mitt nätverk. Och råden haglade in. Folk är hjälpsamma och vill verkligen hjälpa till. Men vad händer med mig? Ju mer råd jag får desto mer förvirrad känner jag mig. Råden pekar än åt ena hållet, än åt andra. Jag själv tappar självförtroende och blir inte alls peppad, som det är meningen. Jag känner att jag borde vara tacksam och följa de råd jag får. Men istället tappar jag motivation.
Och då plötsligt kom insikten - det funkar ju inte! Orsaken är att råden inte är anpassade till mig och min verklighet, utan är anpassade efter rådgivarens verklighet. Så klart! Jag om någon borde veta. Det är ju det jag jobbar med i mitt professionella liv. Men när det gällde mig själv så var denna kunskap som bortblåst.
Menar jag då att vi inte ska ta emot goda råd? Jo, det ska vi, men det gäller att filtrera och klokt anpassa dem efter oss själva. Det är först och främst oss själva vi ska lyssna till. Och tro inte att det är så lätt. Det vet jag, för jag jobbar med att få fram den inre rösten i ljuset och få klienten att lyssna till vad den säger, för att sedan ta ställning till om de orden som den rösten säger ska lyssnas till eller förkastas.
Slutligen ett varmt och stort tack till alla som vill hjälpa mig med en massa goda råd! Det är inte av otacksamhet jag inte följer dem, men jag måste hitta mitt eget inre kompass. Nu ska utmana mig själv att gå vidare och lyssna på mitt egen inre röst. Vad säger den som är värt att ta till vara på och vad uttrycker den som bara handlar om mina rädslor? Nu ska jag sätta mina egna mål och ta mig över mina hinder. Höra vad andra säger, men lyssna mest inåt. Nu ska skomakarens barn klacka om sina skor…
Vill du ha hjälp att lyssna till dig själv? Hör gärna av dig, så tar vi fram stora megafonen och lyssnar av den inre rösten :-)
