De invanda vägarna ger sällan de nya idéerna

Jag är just hemkommen från ett härligt sportlov med familjen. Vi har hängt tillsammans några dagar i ett vårlikt Barcelona och därefter i Andorras soliga skidbackar. Det blev som ett kinder egg - två upplevelser i en resa. Med de olika intrycken som platserna gav, så kändes det som vi var på resande fot betydligt längre än en vecka. Tänk vad det där med tid är subjektivt och beroende av sammanhanget! En vecka hemma i den invanda miljön rusar ofta fram och tar slut innan man hinner blinka. Vad är det som gör att samma tid på annan plats upplevs så mycket längre? Förmodligen för att vi då är i stunden. Vi sätter fokus på det vi upplever här och nu och vi hetsar inte fram genom att tänka på allt som ska hända sedan. När vi zoomar in nuet är det som tiden saktar in.

Att avsluta veckan i skidbacken var härligt. Snacka om att ”bara” njuta av stunden. Uppleva hur sol, vind, snö och fart känns i kroppen. Betydligt mer av känsla än tanke. Efter ett tag av total avkoppling och närvaro i stunden så är det som nya idéer och tankar poppar som popcorn i mitt huvud. När hjärnans autopilot stängs ner i viloläge så börjar tankarna hitta helt nya vägar. Autopiloten som vi oftast har påslagen så att vår hjärna kan spara på sin energi och slippa fatta aktiva beslut om varje liten sak i vardagen. Visst kommer vi på nya idéer även hemma i vardagslunken, men när vi stänger av autopiloten tillåter vi släppa fram ännu fler. Vi blir mer kreativa. När vi bryter våra vardagsvanor och inte riktigt har koll på vår dag utan är mer medvetna i stunden så sker något med tankarna. Och att vara på resande fot underlättar för detta. Det blir lättare att vara nyfiken och uppmärksamma det som finns runtomkring oss i vårt NU när vi släpper tankarna på framtiden. När tankarna får irra fritt så händer det att det kommer något intressant och nytt fram till medvetandet. Något som gör att anteckningsblocket måste fram. I alla fall om du som jag vill fånga några nya tankefrön.

I dag pratar vi mycket om innovation, men hur många organisationer ger medarbetarna den ultimata friheten för att spåna fram nya kreativa idéer? För det funkar ju inte så att om vi stänger ner en timma eller två att det per automatik kommer nya ideér. Min upplevelse är att det faktiskt krävs att vi har fokus på något helt annat än jobb för att vi ska maxa just vår jobbkreativitet. Lura våra hjärnor att stänga ner autopiloten som vi annars har påslagen för att spara energi. För att vara kreativ kostar ju faktiskt på. Och är vi i vår hemmamiljö, kanske på vårt kontor, så är risken överhängande att vi tänker i våra invanda mönster. Vi gör som vi alltid gjort och har hjärnans autopilot på utan att vi är medvetna om det. Vi har oftast siktet inställt framåt mot alla våra göranden och tiden rusar på. Då är det inte alltid så lätt att vara kreativ. Att få den där inspiration som leder till nya tankar som vi måste testa innan vi förkastar dem.

Jag funderar själv på hur jag jag ska utmana mig i min vardag för att skapa lite ”resetid” i mitt liv utan att packa resväskan. Hur jag kan bryta invanda mönster i det lilla för att utmana mig att vara mer i nuet. Upptäcka. Vara nyfiken. För då skakar jag loss min inspiration och kan jag ta emot de där nya intuitiva tankarna.

Nu ska jag skriva en lista på saker att göra annorlunda i min vardag för att se vad som då händer.

Du kanske också vill testa dessa tre enkla tips för att stänga av hjärnans autopilot?