Hålla näsan över vattenytan

Sitter du fast i akut stress är det svårt att tänka klart. Hjärnan har fullt fokus på att hålla näsan över vattenytan och inte drunkna, dvs överleva.

Finliret som att prioritera och planera slutar fungera. Allt, precis ALLT, känns bråttom och lika viktigt. Allt är akut! Du reagerar istället för resonerar.

När vi är i det skedet blir vi helt slut, men det är omöjligt att prioritera om för att skapa den vila och lugn som vi så väl behöver. Vi trampar vatten. Och de högre kognitiva förmågorna går på sparlåga.

Händer det här med någon i din närhet stå inte och titta på!

Kliv in och möt upp den som håller på att tappa det på grund av stress. Ta ett samtal – ibland måste du tvinga dig på.

Låt samtalet kana omkring tre områden;

1. Fråga om hur det känns och normalisera:

 ”jag fattar att det känns…”

2. Ställ ihärdigt frågor om LÖSNINGAR inte mer om problemet tex : 

”Hur skulle du vilja ha det? Vem kan du ta hjälp av? Om det gick att lösa annorlunda hur skulle du lösa det då?”

3. Utforska tillsammans om hur den andre skulle kunna prioritera om: 

”Om du bara kunde göra en sak vad skulle du göra då? Vad är absolut viktigast? Vad kan du be om dispans med?”

Med den externa hjälpen som ditt lyssnande och frågande kan bidra med kan den andre till slut få fatt på ett lösningsorienterat resonemang och ta sig och sin hjärna från en upplevelse av hot till utmaning. 

Kliva ur överlevnadsläget och får fatt på klokheten som så väl behövs för att lösa en komplex och stressig situation.

Är det du som trampar vatten och precis har näsan ovan vattenytan? Be någon ta sig tid att lyssna, även om det är just det du känner att du inte har tid med.