Vem vill misslyckas?

När jag fastnar i alltför höga prestationskrav och får tanken om att allt måste bli perfekt bör jag se upp. Risken är annars stor att jag håller mig tillbaka. Inte vågar utmana mig tillräckligt för rädslan att misslyckas växer till sig.

Vi börjar – ofta omedvetet – undvika att prestera för att minimera risken att misslyckas.

Då kommer råden om att en måste våga misslyckas för att kunna lyckas.

Det låter klokt, men är inte alltid så lätt att ta till sig.

Vem vill medvetet utsätta sig för att misslyckas? Sällan den som drivs av höga prestationskrav i alla fall.

Det kan vara lättare att utmana sig med tanken; Vad vill jag lära mig?

För mig väcks en nyfikenhet när jag ställer den frågan. Den hjälper mig att både få syn på och våga utmana rädslan som håller mig tillbaka.

Har du lätt för att medvetet tänka att jag kan komma att misslyckas?

Eller har du lättare för att tänka på vad du kan lära dig i en utmanande situation?