Prestation – varning för felanvändning
Att vara ambitiös och vilja prestera på topp, det är ju strålande, eller hur?
- Men är det inte det som kan leda till utmattning? Jo, att vara prestationsdriven är absolut en riskfaktor för utmattning. Ska vi då tagga ner på vår prestation och ambition? Går det? Och framför allt – vad händer med karriären då?
Hur populär blir du på din arbetsplats om du inte är prestationsdriven?
Nej, vi ska inte sluta att vara prestationsinriktade, men vi behöver nyansera bilden av prestation. Försöka förstå skillnaden när prestation är något bra och när den borde vara märkt med en fet varningstriangel! Helt enkelt se prestation som något som skapar möjligheter, men om det används fel, kan sätta käppar i hjulen. Lära oss skillnaden på funktionell och dysfunktionell prestation. Skilja på sunda ambitioner och det som är prestationsbaserad självkänsla. Det senare är det som är farligt och som kan leda till psykisk ohälsa som nedstämdhet, depression, oro, ångest och utmattning.
Prestationsbaserad självkänsla är när vi är rädda för att visa upp att vi inte är perfekta. Men vilken kamp är inte det att försöka vara perfekt?! Perfektionism är destruktivt, för det finns ju ingen som någonsin kan vara perfekt. Det är ouppnåeligt och skapar en massa onödig stress. Vi dissar oss för varje litet misslyckande. Och det värsta är att en misslyckad prestation blir samma sak som att vara en misslyckad person. Hela vår självbild hänger ihop med vår prestation. När du presterar bra så känner du dig lite mer värd och också som en lite bättre som person, men när du presterar sämre så är det du som är en sämre som person.
När prestation istället är sund och funktionell så drivs vi av lust och nyfikenhet. Vi vill utvecklas och lära. Det kan absolut handla om en vilja att vara duktig, men inte enbart för att få bekräftelse från andra och för att vara försöka vara perfekt. Ambitionen kan vara hög men det finns också en acceptans för misslyckande.
En funktionell presterare sätter upp realistiska, flexibla och uppnåeliga mål för sig själv. Motgångar ses inte som personliga misslyckanden utan som konsekvenser av otillräcklig ansträngning eller helt enkelt fel val av strategi. Men så fort rädslan att misslyckas blir för stark ökar risken att motgången ses som brist på egen kompetens och en inre självkritisk dialog startas. Vi fastnar i den dysfunktionella prestationen.
Det farliga handlar alltså om när höga ambitioner är knutna till en rädsla att göra fel, en oro för att bli kritiserad och tvivel över sig själv och de egna handlingarna.
Så utmaningen är att hitta ett sunt förhållande mellan prestationen i sig och ett eventuellt misslyckande. En tillåtande attityd till sin prestation och acceptans till att inte vara perfekt.
Vi är många som har en dos av dysfunktionellt prestationskrav. För en del visar det sig enbart i vissa utsatta situationer, andra är helt fast i ett osunt presterande mer eller mindre i alla situationer.
Hur är det för dig? Kan du se din egen relation till prestation? Vet du vad du behöver vara observant på? Kan du skilja självkänslan och prestationen åt? Behöver du träna för att hålla prestationen i schakt och ha sunda ambitioner och besegra den osunda perfektionismen?
Kom ihåg att det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sätta upp sunda målsättningar. Utmana dig att drivas av viljan att lära och utvecklas. Tillåta dig att ta risker och våga misslyckas. Oftare tänka; Vad är det värsta som kan hända?
